Djurgårdens IF bildades officiellt den 12 mars 1891 på ett kafé i kvarteret Alberget på Djurgården. De flesta av grundarna var ungdomar, flertalet under 20 år – och huvudsakligen bosatta i Djurgårdsstaden – en liten stadsdel som då låg ungefär där Gröna Lund ligger i dag. Anledningen till föreningsbildandet var en annalkande idrotts- och gymnastiktävling av större format. Den 22-årige John Jansson ansåg att de flitigt idrottande Djurgårdsborna borde vara med och sammankallade ett antal intresserade. Ett tjugotal ungdomar kom till mötet där föreningens namn fastställdes till Djurgårdens IF, med initialerna D.I.F. Inträdesavgiften bestämdes till 50 öre – och månadsavgiften till 10 öre. Personer från andra stadsdelar fick inte vara med, med undantag för sådana som tidigare bott på Djurgården.
Den första tävlingen med deltagande djurgårdare blev således den stora internationella gymnastikfesten i maj 1891. Vid årsskiftet 1891/92 fanns det 29 medlemmar registrerade och de ägnade sig huvudsakligen åt rodd, löpning och gång. Under vintern arrangerade Djurgården skidtävlingar, bland annat i backhoppning. Konkurrensen var stor främst från norrmän då det vid den tiden fanns en norsk militärtrupp förlagd på Djurgården. Stockholmstidningen skrev i sitt referat: Bland stockholmarna intog G.Tibell ovedersägligen första rummet och hans hopp gjordes med stor säkerhet och en schwung som gåfvo norrmännen föga efter.
Ett av de stora problemen för den idrottsintresserade arbetarklassen var den fientliga inställningen bland arbetskamraterna. August Björkdahl som arbetade som bokbindarlärling, berättar om reaktioner bland de äldre som ansåg att idrotten startats av de bättre ställda i samhället. “Vi blev ofta kallade för både sportfånar och idrottsidioter” säger Björkdahl i ett samtida dokument.
Djurgårdens IF växte snabbt och blev tack vare sina framgångar en mycket populär förening. På klubbmötena diskuterades livligt och engagerat principer för medlemskap och föreningsarbete och det hände att häftiga debatterna avslutades med rejäla slagsmål. Militärer vägrades medlemskap liksom kvinnor och icke idrottande män. Det var heller inte tillåtet att samtidigt tillhöra någon annan idrottsförening. Trots dessa regler överskred medlemsantalet 100 personer 1898. Det var också detta år som DIF engagerade sig i Svenska Idrottsförbundet, som bildats bara ett par år tidigare.
Det första OS-guldet kom redan vid olympiaden i Paris år 1900 då djurgårdarna Kars Gustaf Staaf och Gustaf Söderström ingick i det lag som tog guldmedalj i dragkamp. Djurgårdens IF:s första stora, mästerskapstyngda idrott blev skidsporten, både i backe och längd. Flera tävlingar ägde rum i Sirishofsbacken på Skansen (där man ännu i dag kan finna en sten med DIF-emblem på). Anförda av legenden Lill-Einar Olsson, som även spelade fotboll och bandy på landslagsnivå, tog Djurgården hem mängder av mästerskap.
Det första SM-tecknet i fotboll kom redan 1912 – och följdes av mästerskapsvinster 1915, 1917 och 1920. Brottning, boxning och friidrott blev också stora sporter inom föreningen vilket inte minst visade sig i OS-sammanhang. Boxaren Nisse Ramm tog OS-silver liksom brottaren Gottfrid Svensson. Brodern Fritiof tog OS-brons i samma gren liksom Inga Gentzel, en av många duktiga friidrottare, som sprang hem bronset i Amsterdam 1928.
För mer djurgårdshistoria besök difhistoria.se och difarkivet.se
Djurgårdens IF 